Fick just ett telefonsamtal från min storasyster, som berättade att vår pappa är död. Han hade somnat in fridfullt i natt. Sista åren bodde han på ett altzeimersboende.
Känner sorg, för jag lärde aldrig känna honom ordentligt. Fick kontakt med honom första gången när jag var 21 år och sen hann vi träffas kanske 10 gånger allt som allt. I för sig hade jag inte behov av en pappa till, för min styvfar var som pappa för mig och honom hade jag växt upp med.
Upptäckte att jag var lik honom i mycket och fick förklaring till en del av mina egenskaper och sidor, som mamma inte hade. Jag är glad att jag ändå fick lite kontakt med honom och fick chansen att träffa honom några gånger.
Jag förstar att du är ledsen att din biologiska pappa gatt bort, och som du sa att du inte lärt känna honom. Trots sorgen sa tycker jag det later jättefint att ni genomförde släktträffen ända. Synd att han inte fick vara med om det förstas. Kram Eva
SvaraRadera